Fysikaliska solskyddsfilter

Fysikaliska solskyddsfilter

Sidan innehåller reklam genom annonslänkar för Lyko och RekoKollen

Vad som skiljer kemiska och fysikaliska solskyddsfilter åt är hur de filtrerar bort UV-strålningen från huden. Ibland kombinerar man faktiskt både kemiska och fysikaliska filter i solkrämer, men just fysikaliska UV-filter är vanliga i solskyddsprodukter som marknadsförs som naturliga eller ekologiska. Emellertid var det fram tills den 20 maj 2016 inte tillåtet inom EU med fysikaliskt filter av zinkoxid medans titandioxid, som ibland är i nanopartikelformat, var tillåtet. Men från och med den 21 maj 2016 är det dock tillåtet med zinkoxid i solskydd. Bra att känna till är att en nanopartikel är i storleksordning mellan 0,1-100 nanometer (miljarddels meter) och enligt EWG räknas partiklar större än omkring 200-300 nm inte som nanopartiklar och de färgar huden vit.

Nanopartiklar

Om du nu får för dig att köpa en solskyddskräm med nanopartiklar så rekommenderar jag dig att läsa innehållsförteckningen. Enligt Läkemedelsverket ska det i den stå ”nano” direkt efter namnet på ämnet som förekommer i nanoform. Exempel: Titanium Dioxide (nano). Själv tycker jag det känns olustigt att smörja in mig med nanopartiklar, särskilt med titandioxid som är klassat som möjligen cancerframkallande för människor (Grupp 2B). Emellertid känner jag mig även bekymrad när det gäller zinkoxid i nanoform med tanke på att ämnet är mycket giftigt för vattenlevande organismer och dessutom kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. ECHA skriver såhär: "Warning! According to the harmonised classification and labelling (CLP00) approved by the European Union, this substance is very toxic to aquatic life and is very toxic to aquatic life with long lasting effects."

Visste du förresten att båtbottenfärger med zinkoxid numera är förbjudna? I detta funderar jag på skillnaden på zinkoxid i farmaceutisk form, kosmetisk kvalitet och den som användes i båtbottenfärger. Kan dessa påverka miljön på olika vis? Är de ens producerade på samma sätt? Har du information om detta så är du välkommen att höra av dig.

Studier om nanomaterial

Men det handlar inte bara om vår miljö utan även vår egen hälsa. 2012 utförde Australiensiska forskare en studie där volontärer använde en kontrollerad mängd zinkoxid (nano-solskydd) på sin hud under fem dagar. Man fann då att zink blev kvar i blodet och att nivåerna fortsatte att öka i upp till sex dagar efter att man slutat använda solskyddsmedlen. Det betyder att zink lagras någonstans i kroppen, antingen bundet till proteiner eller i hårsäckarna på huden. Som om detta inte vore nog så skriver Läkemedelsverket att vissa nanomaterial tillsammans med ljus har visats kunna påskynda kemiska reaktioner som kan bilda fria radikaler på hudytan, så kallad fotokatalys. Men det löser industrin, ja till och med ekoindustrin, genom att ytbehandla nanomaterialen med andra kemikalier. Självklart, vad annars? Smart av industrin kan man ju tycka, men vad sägs om att helt enkelt skippa ämnen som måste skyddas av ett extra lager kemikalier, som exempelvis patenterat silikonderivat, för att det ska kunna räknas som säkert att använda? Trots att det känns läskigt med bestrukna nanopartiklar eftersom det innebär fler industriella kemikalier så visar det sig att nanopartiklar som är obestrukna kan vara giftiga för koraller (korallblekning, fiskar och andra havsorganismer) enligt en artikel i MarineSafe.

Hälsorisker med nanopartiklar

Environmental Working Group (EWG) skriver att nanopartiklar kan ställa till skada om man andas in dem eller om de skulle råka tränga genom huden som till exempel vid sårskador. Lite olustigt faktiskt. Karolinska Institutet skriver att "Forskning har dock visat att en oskadad hud utgör en god barriär mot partiklar i nanostorlek", men samtidigt menar man att sådana material kan utgöra en risk i ett livscykelperspektiv. Läkemedelsverket skriver så här: "Ett flertal studier har gjorts av de vanligen förekommande metalloxiderna, titandioxid och zinkoxid, och dessa visar inga tecken på att kunna gå genom oskadad hud." I en intervju med Maria Strømme (professor i nanoteknologi) i tidningen Testfakta säger hon att: "– Jag skulle vara extra försiktig med att använda solkräm med nanopartiklar på områden där huden är skadad – där man redan bränt sig av solen, skrapat sig eller på eksem. Sådana områden bör i stället skyddas med kläder".

Vidare skriver EWG att om man väljer att använda solskydd till läpparna skulle partiklarna kunna göra skada invärtes om man råkar svälja dem, man menar att det finns en hel del osäkerhet kring riskerna. Emellertid menar Tandvårdsskadeförbundet att titandioxid också hittas i livsmedel, mediciner och tandkräm och refererar till en studie där man sett att partiklarna kan skada tarmen. Det handlar alltså inte enbart om solskyddsprodukter. Läge att fundera över kocktaileffekten?

Miljörisker med nanopartiklar

Hur som helst så handlar det även om hur nanopartiklar uppför sig i vår miljö och studier har visat att både titandioxid och zinkoxid i nanoform kan skada alger, vattenloppor och grodor när dessa ämnen hamnar i vattnet. De här nanopartiklarna kan även ta sig upp i den marina näringskedjan med okända miljökonsekvenser i dess följe. Och när de väl hamnar i vattnet hittar de nya väger och slutligen exponeras vi genom till exempel dricksvattnet från kranen.

Partiklar i non-nanoformat

Non-nanopartiklar kan också vara bestrukna. Sådana använder till exempel Lovea och Eco Cosmetics. I deras fall använder man sig av titandioxid som är bestruken med aluminiumhydroxid respektive aluminiumoxid. Detta gör att partiklarna blir mer lätthanterliga så att de lättare ska kunna blandas med de andra kemikalierna i produkten, men också för att vi konsumenter ska slippa gå omkring vita. Men man kan även bestryka partiklar av zinkoxid.

Även om vissa tillverkare hävdar att non-nanopartiklar av zinkoxid som inte är bestrukna är ett bättre val så kan jag ändå inte låta bli att undra ifall dessa partiklar är skadliga för miljön eller inte. Det har jag inte lyckats få ett bra svar på, men i National Geographic kan man läsa att "Sunscreens with “non-nano” size particles are safer because they can’t be ingested by corals.". När jag kontaktar EWG med frågan om detta stämmer så svarar de att de inte vet om det stämmer. Samtidigt svarar de att vissa företag har kunnat visa att obestruken zinkoxid faktiskt kan producera färre fria radikaler. EWG skriver också att nanopartiklar påverkas mer av UV-strålar än större partiklar och att titandioxid påverkas i större omfattning än vad zinkoxid gör.

En annan fundering rör de ovan nämnda kemikalierna aluminiumhydroxid och aluminiumoxid. Hur påverkar produktionen av dessa vår miljö? Ja, det försökte jag ta reda på  och du kan läsa om detta i mitt blogginlägg UV-filter och bestrukna mineralpartiklar

Solskyddsprodukter som inte innehåller nanopartiklar

Tips 1: Suntribe & Wooden Spoon innehåller zinkoxid non-nano/obestrukna partiklar, Odylique Natural Sun Screen innehåller zinkoxid men inte nanopartiklar, Eco Cosmetics solskyddsprodukter innehåller titandioxid men inte nanopartiklar och Badger Balm (serien Active samt Sport) har solskydd som innehåller zinkoxid i non-nanoform/obestrukna partiklar. Naked Lips har cerat med titandioxid i non-nanoformat.

Om Tiosol

Tips 2: Ser du ordet Tiosol på produktetiketten så köp inte produkten. Tiosol är förbjudet att säljas som solskydd. Ordet Tiosol är ett handelsnamn och är ingenting annat än titandioxid blandat med raffinerat fett.

Friends of the Earth har skrivit en del om nanopartiklar i solskyddsprodukter

EWG's Sunscreen guide

The effects of different coatings on zinc oxide nanoparticles andtheir influence on dissolution and bioaccumulation by thegreen alga,C. reinhardtii

Scientific Opinion on the safety evaluation of the substance zinc oxide, nanoparticles, uncoated and coated with [3-(methacryloxy)propyl] trimethoxysilane, for use in food contact materials

Läkemedelsverket om zinkoxid

Annons

Relaterat innehåll från bloggen

  • Annons