• Bli en Patreon

     

    Om du vill bidra lite extra och bli en patreon så möjliggör du för mig att avsätta mer av min tid till att skriva om innehållet i produkter på ekohyllan. Annars läser du min blogg fortsatt helt gratis. 

     

    Patreon är den största plattformen för frivilliga betalningar av saker till framför allt kreatörer av olika slag. Du väljer själv vilken summa du vill bidra med, exempelvis 1 dollar i månaden och uppåt och du kan när som helst ändra summa eller avsluta.

Nej, man luras faktiskt inte

Nej man luras faktiskt inte

Nej, man luras faktiskt inte

Många menar att om en produkt inte är miljömärkt eller ekocertifierad så kan den innehålla i princip vad som helst. Jag håller med om detta för ett regelverk är ju ändå ett begränsande system. Men jag tycker samtidigt att det är viktigt att kika bakom draperiet - VEM står bakom regelverket och VAD godkänner man?

I detta tänker jag att vi är alla olika individer med olika idéer om vad vi tycker är viktigt och alla har vi olika rättesnören som vi väljer att leva efter. En del av oss väljer därför att titta efter olika märkningar på etiketten medans andra som gärna läser innehållsförteckningen kanske hellre vill se ett mer äkta dvs mindre bearbetat (kanske lokalproducerat) produktinnehåll och för ytterligare andra har en certifiering ingen direkt betydelse så länge som det på etiketten sägs att produkten är befriad från konventionella kemikalier som till exempel parabener. Vi lägger olika vikt vid olika värderingar och det finns inget rätt eller fel.

Just därför är det inte heller fel att ifrågasätta vad man egentligen får för sina pengar, som till exempel när jag själv började ta för vana att glänta på det där draperiet och fick en annan uppfattning om ekocertifieringar. Visst, påståendet "om en produkt inte är miljömärkt eller ekocertifierad så kan den innehålla i princip vad som helst" stämmer nog för det mesta, men jag har upptäckt att produkter som bär en märkning också kan innehålla kemikalier som jag helst vill välja bort. Om man tycker att det är svårt att förstå innehållsförteckningen så är det ju vettigare att man för att vara på "den säkra sidan" ändå väljer produkter med en certifiering. Men i detta tänker jag också attt om viljan att vara en medveten konsument finns där, varför väljer man då bort att läsa innehållsförteckningen? Jo, jag förstår att det är svårt. Men ändå... Det ligger väl ändå i sakens natur att när man är medveten så är det väl ändå rimligt att åtminstone göra ett försök att förstå VAD det är man faktiskt lägger sina pengar på, tänker jag.

Jag påstår inte att att ekocertifierade produkter inte är bättre för miljön (att jag ska behöva påpeka detta gång på gång...). Det jag skriver om är att jag har känt mig lurad på konfekten så otroligt många gånger och att jag har lärt mig att om man väljer att läsa innehållsförteckningen så ges man också möjlighet att välja bort kemikalier som man inte vill använda. Så är det inom många andra områden, t ex om man ska köpa en stekpanna (välja bort teflon?), om man ska köpa textilier (välja bort silke?) om man ska köpa mat (välja bort tillsatser?) etc. Jag menar att det är inget konstigt! Åtminstone ses det inte längre som radikalt.

Och då tänker många kanske att även om man lär sig att läsa innehållsförteckningen, hur ska man veta vad man ska välja bort? Tja, det torde ju faktiskt vara upp till var och en. Det finns inget färdigt recept på vad som är viktigt för just dig att välja bort. För mig handlade det om hur bearbetad en gröda är och om vilka andra kemikalier som används i processen - hur onaturlig processen kändes helt enkelt. Men det betyder ju inte att det är detta som saken handlar om för någon annan. Det viktiga är ju trots allt att välja bort konventionella produkter som innehåller kemikalier från fossil industri. Hur som helst så har jag ju upptäckt att ju mer jag lärde mig om olika kemikalier och dess produktionsprocesser, desto mer kräsen har jag blivit.

Själv väljer jag till exempel bort biotekniska kemikalier, sådana som tillverkas av mikroorganismer som produceras i labb. Hyaluronsyra, xantangummi, sclerotiumgummi, citronsyra och mjölksyra är exempel på sådana kemikalier. Jag väljer också gärna bort sammansatta kemikalier som till exempel citrater (från citronsyra) eller till exempel sorbitanpalmitat och glycerylstearat, men även peptidkemikalier. Härdade oljor (hydrogenated på eng.) väljer jag förstås också bort. Och naturligtvis väljer jag bort konserveringsmedel som till exempel kaliumsorbat och natriumbensoat liksom att vatten går bort och förstås industridesignade tensider. Jag väljer hellre produkter med mer kvalitativa och mindre bearbetade ingredienser.

Även om jag gör de val jag gör så betyder det ju inte att miljömärkningar och certifieringar inte fyller en funktion för det är bra att de finns eftersom att de förhåller sig till ett regelverk i vilket fossilindustrin får stå tillbaka för en miljömässigt bättre produktion. Sen att de certifierande organisationerna godkänner ovanstående kemikalier är inte detsamma som att de luras utan det handlar helt enkelt om var man har dragit gränsen för vad man anser är grönt eller inte. Och som jag skrev så tycker jag även att det är intressant att se VEM som står bakom regelverket. För jag tror att det har en viss påverkan. Jag tror att det är lätt hänt att om kemikalieindustrin själv är inblandad i det här systemet så läggs det favörer för dem. Fabriker är byggda för storproduktion och jag är inte särskilt förtjust i det.

Nåväl, VEM som står bakom är jätteviktigt för mig. Till exempel så sjunker ju mitt förtroende för produkter som är eko-, eller miljömärkta om de innehåller kemikalier från en industri som är inblandad i affärer som rör konventionella bekämpningsmedel och t ex konserveringsmedel som passar vissa sorters bekämpningsmedel. Exempel på sådana företag är BASF, DuPont och Cargill. Det är ungefär som om Läkemedelsindustrin skulle börja tillverka örtmedicin eller att tobaksindustrin skulle börja tillverka hälsoprodukter. Cargill pysslar till exempel med "... canola hybrids with the Roundup Ready® herbicide trait", BASF har "... a broad portfolio of fungicides, insecticides, herbicides, seed treatments and pest control products." och DuPont har "...a broad portfolio of preservatives that are compatible with most agricultural pesticides formulations ..." Trots detta tillverkar de kemikalier som är godkända av NaTrue, Ecocert och COSMOS. Jag finner det väldigt motsägelsefullt.

Addera sedan till ovanstående alla de gånger som jag har skrivit till både Ecocert och NaTrue och ibland fått svar och ibland inte. Ja, senast var det COSMOS jag skickade en fråga till och har nu väntat på svar i två månader. Då är det lätt att förtroendet för dessa certifierande organisationer sjunker ytterligare några snäpp. Mot denna bakgrund är det lätt att känna sig lurad och lägg därtill att produkter på ekohyllan innehåller så otroligt många kemikalier som dessutom är svåra att uttala. Men nej, man luras faktiskt inte - man har bara hittat en gyllene medelväg vilket tycks vara grön kemi och hållbarhet samtidigt som man flaggar med termerna ekologisk och naturlig.

Jag läste förresten på Apotekets sida att en hudvårdsprodukt inte kan vara helt ekologisk. Det är inte sant. Det finns många produkter som är 100 % ekologiska. Men att en produkt är ekocertifierad behöver inte betyda att hela innehållet är ekologiskt eller ens naturligt. Sen finns det naturligtvis produkter som är 100 % naturliga där bara en viss del är ekocertifierat. Det här kan ställa till det om man som jag letar efter produkter som har ett mindre bearbetat innehåll och vad det egentligen (återigen) handlar om är vad de certifierande organisationerna tillåter eller inte - deras helt frivilliga krav för vad just de anser vara ekologiskt eller naturligt. Och de luras ju inte.

Eftersom att jag själv många gånger har känt mig blåst på konfekten så föddes ett väldigt starkt behov av att få veta vad produkter på ekohyllan egentligen innehåller och då jag upplevde det som mycket svårt att få svar på mina frågor om hur dessa kemikalier produceras och från var de kommer så skapade jag tjänsten KemikalieKollen. När jag nu jobbar med KemikalieKollen så blir jag mer och mer övertygad om att vi måste minska vår konsumtion, för om vi inte hade konsumerat de mängder vi gör så hade vi inte heller behövt ta hand om de mängder avfall som bildas - som storindustrin nu designar nya kemikalier av. Det är liksom ett kretslopp. Gröna kretslopp är bra men det handlar likväl om ett anpassat industrisystem för att det inte ska göra skada och i slutändan står vi där med ännu fler kemikalier. Nä, jag kommer ändå aldrig handla produkter som består av industridesignade kemikalier. Aldrig.

---

Ps 1. Min eviga undran... Vad är det då som hindrar företag att... eller ska jag kanske fråga så här; varför satsar "eko"företag på industriellt raffinerade kemikalier framför ett mer äkta och mindre bearbetat produktinnehåll? Kan någon nu vara så snäll att vaska fram en märkning för det sistnämnda!

Ps 2. KemikalieKollen är till för alla som vill bli lite mer medvetna om vad det är man betalar för. Och orkar man inte läsa om produktionsprocessen så finns det en kort sammanfattning som förenklar det hela 😉

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar (c:a en tia) per månad.

Dela

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.