Fysikaliska solskyddsfilter

Vad som skiljer kemiska och fysikaliska filter åt är hur de filtrerar bort UV-strålningen från huden. Ibland kombinerar man faktiskt både kemiska och fysikaliska filter i solkrämer, men just fysikaliska UV-filter är vanliga i solskyddsprodukter som marknadsförs som naturliga eller ekologiska. Emellertid var det fram tills den 20 maj i år inte tillåtet inom EU med fysikaliskt filter av zinkoxid medans titandioxid, som ibland är i nanopartikelformat, var tillåtet. Men från och med den 21 maj 2016 är det dock tillåtet med zinkoxid i solskydd. Bra att känna till är att en nanopartikel är i storleksordning mellan 0,1-100 nanometer (miljarddels meter) och enligt EWG räknas partiklar större än omkring 200-300 nm inte som nanopartiklar och de färgar huden vit.

Om du nu får för dig att köpa en solskyddskräm med nanopartiklar så rekommenderar jag dig att läsa innehållsförteckningen. Enligt Läkemedelsverket ska det i den stå ”nano” direkt efter namnet på ämnet som förekommer i nanoform. Exempel: Titanium Dioxide (nano). Själv tycker jag det känns olustigt att smörja in mig med nanopartiklar, särskilt med titandioxid som är klassat som möjligen cancerframkallande för människor (Grupp 2B). Emellertid känner jag mig även bekymrad när det gäller zinkoxid med tanke på att ämnet är mycket giftigt för vattenlevande organismer och dessutom kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Visste du förresten att båtbottenfärger med ämnet numera är förbjudna? I ett säkerhetsdatablad för zinkoxid från Apoteket kan man under avsnittet skyddsangivelser läsa följande:”Undvik utsläpp till miljön. Samla upp spill. Innehållet lämnas till insamlingsställe för farligt avfall.” Jag funderar på om man då också måste lämna in gamla förpackningar med solkräm som innehåller zinkoxid på soptippen?

Men det handlar inte bara om vår miljö utan även vår egen hälsa. För fyra år sedan utförde Australiensiska forskare en studie där volontärer använde en kontrollerad mängd zinkoxid (nano-solskydd) på sin hud under fem dagar. Man fann då att zink blev kvar i blodet och att nivåerna fortsatte att öka i upp till sex dagar efter att man slutat använda solskyddsmedlen. Det betyder att zink lagras någonstans i kroppen, antingen bundet till proteiner eller i hårsäckarna på huden. Som om detta inte vore nog så skriver Läkemedelsverket att vissa nanomaterial tillsammans med ljus har visats kunna påskynda kemiska reaktioner som kan bilda fria radikaler på hudytan, så kallad fotokatalys. Men det löser industrin genom att ytbehandla nanomaterialen med andra kemikalier. Självklart, vad annars? Smart av industrin kan man ju tycka, men vad sägs om att helt enkelt skippa ämnen som måste skyddas av ett extra lager kemikalier, som exempelvis patenterat silikonderivat, för att det ska kunna räknas som säkert att använda?

Environmental Working Group (EWG) skriver att nanopartiklar kan ställa till skada om man andas in dem eller om de skulle råka tränga genom huden som till exempel vid sårskador. Lite olustigt faktiskt. Karolinska Institutet skriver att "Forskning har dock visat att en oskadad hud utgör en god barriär mot partiklar i nanostorlek", men samtidigt menar man att sådana material kan utgöra en risk i ett livscykelperspektiv. Läkemedelsverket skriver så här: "Ett flertal studier har gjorts av de vanligen förekommande metalloxiderna, titandioxid och zinkoxid, och dessa visar inga tecken på att kunna gå genom oskadad hud." I en intervju med Maria Strømme (professor i nanoteknologi) i tidningen Testfakta säger hon att: "– Jag skulle vara extra försiktig med att använda solkräm med nanopartiklar på områden där huden är skadad – där man redan bränt sig av solen, skrapat sig eller på eksem. Sådana områden bör i stället skyddas med kläder".

Vidare skriver EWG att om man väljer att använda solskydd till läpparna skulle partiklarna kunna göra skada invärtes om man råkar svälja dem, man menar att det finns en hel del osäkerhet kring riskerna. Emellertid menar Tandvårdsskadeförbundet att titandioxid också hittas i livsmedel, mediciner och tandkräm och refererar till en studie där man sett att partiklarna kan skada tarmen. Det handlar alltså inte enbart om solskyddsprodukter. Läge att fundera över kocktaileffekten?

Hur som helst så handlar det även om hur nanopartiklar uppför sig i vår miljö och studier har visat att både titandioxid och zinkoxid i nanoform kan skada alger, vattenloppor och grodor när dessa ämnen hamnar i vattnet. De här nanopartiklarna kan även ta sig upp i den marina näringskedjan med okända miljökonsekvenser i dess följe. Och när de väl hamnar i vattnet hittar de nya väger och slutligen exponeras vi genom till exempel dricksvattnet från kranen. Kemikalieinspektionen skriver att kunskapsluckorna är stora och att man behöver kunskap om nanomaterialens spridning, fördelning och omvandling och nedbrytning i miljön.

För min egen del väljer jag bort solskyddsprodukter och tar det säkra före det osäkra.

Tips 1: Wooden Spoon innehåller zinkoxid non-nano/obestrukna partiklar, Odylique Natural Sun Screen innehåller zinkoxid men inte nanopartiklar, Eco Cosmetics solskyddsprodukter innehåller titandioxid men inte nanopartiklar och Badger Balm (serien Active samt Sport) har solskydd som innehåller zinkoxid i non-nanoform/obestrukna partiklar. Naked Lips har cerat med titandioxid i non-nanoformat.

Tips 2: Ser du ordet Tiosol på produktetiketten så köp inte produkten. Tiosol är förbjudet att säljas som solskydd. Ordet Tiosol är ett handelsnamn och är ingenting annat än titandioxid blandat med raffinerat fett.

Friends of the Earth har skrivit en del om nanopartiklar i solskyddsprodukter

EWG's Sunscreen guide

The effects of different coatings on zinc oxide nanoparticles andtheir influence on dissolution and bioaccumulation by thegreen alga,C. reinhardtii

Scientific Opinion on the safety evaluation of the substance zinc oxide, nanoparticles, uncoated and coated with [3-(methacryloxy)propyl] trimethoxysilane, for use in food contact materials

Läkemedelsverket om zinkoxid

Relaterat innehåll från bloggen