Raffinerade kemikalier – Nej Tack!

Raffinerat innehåll i ekoprodukter

Att konventionella hudvårdsprodukter innehåller raffinerade kemikalier är ju inget nytt, men att hudvårdsprodukter som marknadsförs som naturliga, ja även ekologiska, innehåller sådant skräp är kanske inte alla överens om. Emellertid gör de det. Nåväl, produkter som "bara" är miljömärkta innehåller ännu fler, vad vi kallar för gröna kemikalier än vad ekocertifierade sådana gör. Emellertid känns det viktigt att understryka att kemikalier som framställs med hjälp av industriella metoder som grön kemi är och förblir mer hållbara och bättre för miljön än dess motsvarighet med ett ursprung råolja. 

Med grön kemi omvandlar man de en gång så naturliga grödorna och växterna till något som inte skulle ha funnits i naturen egentligen. Detta anammar man då även inom ekosektorn i hudvårdsprodukter som är ekocertifierade. Man använder till exempel biotekniskt framtagna mikroorganismer. Man separerar grödorna till sina beståndsdelar och förändrar dem till oigenkännlighet med hjälp av bioraffinering. Ett bioraffinaderi är en typ av anläggning där man bland annat producerar kemikalier från råvaror som är biobaserade, det vill säga olika slags jordbruksprodukter. Så långt är det naturligtvis bättre än att man utgår ifrån råolja. Men det handlar likväl om att man utvinner och finfördelar (raffinerar) olika material så att det blir till helt nya ämnen som annars kanske aldrig skulle ha funnits. Det handlar väldigt mycket om tillväxt och ekonomi när man diskuterar gröna kemikalier. Särskilt handlar det då om stärkelse, cellulosafibrer och cellulosaderivat, oljor, fettsyror och jäsningsprodukter. Ett par exempel på raffinerade gröna kemikalier hittar du här.

Man utvinner till exempel glukos (sockerart) från stärkelse (vete eller majs) eller från cellulosa (träd eller bomull). Glukos som man sedan använder vid själva raffineringen. Hydrolys är en form av raffinering med vilken man delar upp ett ämne i små beståndsdelar med hjälp av till exempel enzymer. Ja, enzymer som förstås också är framställda utifrån något. Både enzymer och de substrat som används tycks det vara en del hysch hysch kring. Dessutom använder man också storskaligt fabriksodlade bakterier och svampar för att kunna omvandla ämnena till just det - gröna kemikalier. Viktigt att poängtera att råmaterialen (grödorna) som används i produktionen av gröna kemikalier behöver inte vara ekologiska.

Vi ser alltså en växande "eko"bransch som sätter sin tillit till storindustrin som producerar fler och fler kemikalier. Har vi inte tillräckligt med kemikalier redan? Vad certifieringsorganen faktiskt gör är att de bidrar till en ännu större kemikalieproduktion och jag tycker därför att branschen som sådan börjar spåra ur. Man bidrar ju faktiskt till att begreppet ekologiskt urholkas. Varför inte istället ta tillvara det som är äkta? Industriella produktionsprocesser som anses vara minimal bearbetning för den här kemikaliekategorin kan exempelvis vara hydrolys (delning av molekyler), hydrogenering (härdning av oljor), förestring och transesterifiering (sammanfogning av alkoholer (t ex glycerin, cetylalkohol eller fenoxialkohol) och syror (t ex fettsyra eller mjölksyra)). De sistnämnda är sådana ämnen som först måste tillverkas innan man kan sammanfoga dem.

Bioraffinaderi – ”en anläggning för fraktionering, raffinering, bearbetning och förädling av förnybara råvaror”. Källa: Cleantech – The Biorefinery Concept

Intressant i det hela

GMO - Vill vi egentligen veta?

Dela

Kommentera