Tillväxt – men jag vill inte ha fler kemikalier

Tillväxt eller inte

För ganska längesedan läste jag Tillväxten – vår tids offerkult av David Jonstad. Det är himla intressant! Han menar att vi hela tiden offrar naturen för tillväxtens skull och att vi bör lämna det här destruktiva sättet att leva. Jag håller verkligen med! Vi måste staka ut en ny väg och rita om kartan.

Han skriver: ”Det industriella maskineriet har uppnått en sådan fart att dess dagliga kaloriintag nu består av 80 miljoner fat olja, 22 miljoner ton kol, 6 miljoner ton järnmalm och så vidare. Ur avgasröret poffar det samma dag ut över hundra miljoner ton växthusgaser tillsammans oräkneliga miljögifter och föroreningar.

Att mata denna maskin har blivit den överordnade uppgiften för politiken. Kosta vad det kosta vill, bara inte maskinen stannar. Faktum är att det inte räcker, den måste hela tiden öka takten. Åtminstone ett par procents tillväxt, det vill säga en fördubbling av produktionen var tjugofemte år.

Fenomenet tillväxt hittar man förutom inom den miljövänliga tillväxtalstrande kemikalieindustrin också inom den växande ”ekovänliga” industrin. När man läser om marknadstrenderna för ekologisk hudvård så blir man varse att de här fabrikörerna visserligen tycks vara väldigt måna om naturen, men att man som tillverkare bör iaktta största försiktighet och inte grönmåla produktkemikalierna. Man tror att det kan leda till brist på förtroende från oss medvetna konsumenter. Ja, självklart är det så. Man har börjat förstå att vi är intresserade av vad vi betalar för.

Som exempel kan jag ta certifieringen Green Seal som har som vision – just precis, en grön ekonomi. I Sverige har vi det statligt ägda Svanen som vill påverka företag att utvecklas i en mer hållbar riktning. Emellertid handlar även detta om tillväxt. Man tillåter därför nydesignade kemikalier som framställs av förnyelsebara råvaror eller på ren svenska – palmolja, ris, potatis och vete – istället för av råolja. Det är naturligtvis bättre att skippa råoljan, men faktum är att man inom den den här industrin likväl kan använda besprutade grödor som biotekniskt framställda mikroorganismer.

Den näst största gruppen kemikalier används idag till produktion av hudvårds-, hårvårds-, och kroppsvårdsprodukter. I den här gruppen befinner sig alltså även de nya bioraffinerade kemikalierna och alla oleokemikalier inte minst. Man kallar dem för hållbara och man pratar om en hållbar produktion. Jag känner mig emellertid inte övertygad om att det viktiga är att vi producerar fler och nyare kemikalier hela tiden, utan det viktiga är nog att vi producerar färre. Därmed inte sagt att behovet finns inom andra sektorer än just hudvårdsprodukter. Jag tror nämligen inte att det för tillväxtens skull räcker med att vi börjar konsumera fler ansikts-, fot-, eller handkrämer. Utan vi måste istället försöka använda mindre mängd ögongel eller antirynkserum och då helst sådana med verkligt gröna och naturliga kemikalier. Den största gruppen kemikalier? Ja, den används inom matindustrin.

Redan för 13 år sedan skrev Läkemedelsverket att tensidmängderna från kosmetiska och hygieniska produkter beräknas uppgå till ca 5 000 ton/år. Det inkluderar ju såklart även sådana tensider som tillverkas av kokos eller besprutad plantageodlad majs. Dessvärre är det ju ingenting annat än grönmålning när man ekocertifierar exempelvis schampo som innehåller tensider som vore de naturliga och ekologiska. En industriframställd *tensid är ju faktiskt inte alls ekologisk och än mindre naturlig. Men ändå utvecklar man fler och fler avancerade tekniker för fler innovativa tensider – varje dag. Som sagt så handlar det om tillväxt från vilken vi utgår ifrån vad naturen har att erbjuda oss istället för från råolja. Men vi hejdar oss inte där, för forskare strävar vidare och är alltså inte bundna till naturens gränser när man utvecklar nya supermolekyler. Vi skövlar och ändrar dna:et i de grödor som ska bli till de nya och ”grönare” kemikalierna, med risk för att vi utrotar bina och att vi till slut kanske bara har monokulturer att tillgå.

David Jonstad nämner ekonomen Herman Daly som är kritisk till att det ekologiska systemet är underordnat det ekonomiska. Det borde vara tvärtom. David skriver att: ”Ekonomin måste därför hålla sig inom de gränser som naturen sätter upp.” Han fortsätter och nämner en annan ekonom, Kenneth Boulding, som påpekar att: ”Den ekonomiska politiken borde inte vara att maximera konsumtion och produktion, utan snarare att minimera den.” Fantastiskt! Det är fler som tänker som jag!

Jag vill inte ha fler kemikalier - Jag vill ha naturligare produkter!

Men åter till de stora certifieringsorganen som drar in pengar genom att certifiera hudvårds- och hygienprodukter som inte ens är helt igenom ekologiska och än mindre borde kallas för naturliga. Bidrar inte de till ökad konsumtion? Av ett ökat antal kemikalier som vi ännu inte ser konsekvenserna av? Och vad hjälper det att politiker pratar om kemikalier med dessa certifieringsorgan när politikerna inte själv är intresserade av att gå till botten med det här? Jag åskådliggör här en twitterkontakt med en politiker, efter att först ha skickat min ämneslista (nuvarande Kemikaliekollen) till henne:

Twitterbild

När man som politiker ska prata kemikalier med, som i detta fallet Svanen, som faktiskt tillåter diverse nydesignade kemikalier, så går man alltså inte ner på sådan detaljnivå. Och inte heller anser man det nödvändigt inom EU-kommission att använda sig av *Ekodesigndirektivet, trots att man hela tiden utvecklar nya kemikalier för hudvårdsprodukter. Det sägs att det i dagsläget inte finns resurser eller en metodik som räcker till för att hantera sådana kemikaliefrågor.

Produkter som är miljömärkta finns det många av och nu växer även sektorn med ekocertifierade produkter. Problemet är att det handlar om tillväxt även inom den sistnämnda kategorin. Och frågan är om det blir bättre bara för att man utvecklar nya sorters kemikalier när man hela tiden tänker tillväxt? Man kan ju fråga sig själv om en produkt är ekologisk om innehållet har rest runt halva jordklotet? Är den där ekocertifierade kroppslotionen verkligen ekologisk om den är framställd med hjälp av mikroorganismer som är biotekniskt framtagna? Är den där miljövänliga handkrämen verkligen så miljövänlig om man har använt besprutad majs eller sojabönor som genomgår en lång produktionsprocess för att bli till ett speciellt kosmetikafett?

Ps. David Jonstad klämmer till med en sista refräng i sin krönika; ”En till hädisk tanke: om vi minskar takten i maskinen, producerar mindre av sådant som produceras bara för att hålla igång maskinen – då minskar också den totala mängden arbete. Sänker vi arbetstiden för var och en behöver inte antalet jobb minska. Samtidigt som mer tid frigörs åt ett liv som inte är maskinens tjänst.

Läs också: ”Vi måste transformera hela ekonomin” – Anders Wijkman om sin nya bok Bankrupting Nature

Grön Kemi
Begreppet ”grön kemi” härstammar ursprungligen från USA. Stora kemikalieproducerande länder som Tyskland, USA och Japan har aktiviteter och program som anknyter till begreppen ”grön” eller ”hållbar kemi”, med varierande inriktning. Även internationella organisationer som OECD och UNEP liksom branschorganisationer som CEFIC i Bryssel och Plast- och Kemiföretagen i Sverige bedriver arbete med koppling till dessa begrepp. Exempel på svenska aktiviteter inom området är också MISTRA:s forskningsprogram ”Greenchem” som avslutades 2010.

Ett gemensamt drag hos dessa aktiviteter är ofta att de är mer inriktade mot utvecklings- och främjandeåtgärder än mot regelutveckling och regeltillämpning. Det kan röra sig om användning av förnyelsebara råvaror och återvunna material samt en utveckling av resurs- och energisnåla industriella processer.

*Tensid: Viss typ av toxicitet följer av tensidernas gemensamma funktion att vara ytaktiva. Det medför att de t.ex. påverkar biologiska membran. Alla tensider är därför toxiska för vattenorganismer i olika utsträckning. (Källa: Läkemedelsverket)

Kuriosa: Enligt REACH måste tillverkare och importörer registrera ämnen som hanteras i mängder om minst 1 ton per år. Ett ämne som hanteras i låga volymer kan tänkas ha farliga egenskaper som man inte känner till på grund av bristen på data och därmed leda till skador på hälsa eller miljö vid användningen. Det finns dock ett mycket stort antal ämnen som hanteras i låga volymer, och det ansågs nödvändigt att begränsa informationskraven för dessa när Reach tillkom, av praktiska skäl och för att begränsa de krav som ställdes på industrin. De låga informationskraven för ämnen som registreras i intervallet 1-10 ton (i det följande kallade lågvolymämnen) har kritiserats och var en av de mest omstridda frågorna inför det slutliga beslutet om Reach. Kraven på registrering i Reach av lågvolymämnen som redan finns på marknaden börjar gälla den 1 juni 2018. Vid denna tidpunkt ska alltså alla lågvolymämnen på marknaden registreras (antalet lågvolymämnen har tidigare uppskattats till över 20 000). Det kan diskuteras om kontrollen av ämnen som hanteras i lägre volymer är otillräcklig. Hur många ämnen som finns på marknaden i mängder under 1 ton per år och som därför inte behöver registreras är osäkert. Den tidigare inventeringen av ämnen på marknaden (EINECS) ledde till att man identifierade ca 100 000 ämnen totalt. Om man från denna mängd undantar de ämnen som hanteras i mängder över 1 ton och som ska registreras, återstår åtminstone 50 000 ämnen i kategorin under 1 ton. Läs mer i Bättre EU-regler för en giftfri miljö.

*Ekodesigndirektivet har hittills inriktats på energieffektivitet, men kan teoretiskt reglera även andra designparametrar på varor, som kemikalieinnehåll. Ekodesigndirektivet är en mycket viktig del i kommissionens strategi för hållbar konsumtion och produktion. Om man som en följd av översynen väljer att i framtiden reglera kemikalieaspekter på varor via detta direktiv och inte via de andra typer av varuregler som finns är detta ett viktigt principiellt vägval. I dagsläget finns varken resurser på kommissionen eller en metodik inom ramen för ekodesigndirektivet som räcker till för att hantera kemikaliefrågor.

Evaluation of the Ecodesign Directive

Utveckla och effektivisera REACH

Dela

Kommentera