GMO – vill vi egentligen veta?

Läste en intressant artikel i Klimatmagasinet Effekt om Genvägar i en modifierad verklighet. Min tanke gick förstås direkt till svaret jag fick av Soil Association när det gäller gmo vid framställning av gröna kemikalier, vilka används i certifierade hudvårdsprodukter. De medgav att regelverket tillåter att substratet som enzymer odlas i kan komma från GMO-källor eftersom det är svårt att gå så långt bak i tillverkningskedjan för att bedöma om underlaget inte är genmodifierat. Vid samma tillfälle frågade jag Svanen om tillverkaren är skyldig att svara på mina frågor om vilka råvaror som används i miljömärkta hudvårdsprodukter. Men Svanen ställer inga sådana krav och nämner att enzymer som görs av mikroorganismer kanske kan vara gmo, men att jag måste fråga en enzymtillverkare för att få veta mer. Bra Miljöval (Naturskyddsföreningen) godkänner också enzymer i kemiska produkter, men man har inte tittat på hudvårdsprodukter och innehåll av gmo.

Enligt våra myndigheter anses det inte finnas någon risk förknippad med genmodifierade organismer i hudvårdsprodukter och ingen tycks heller vilja veta någonting om detta. Man har ingen koll faktiskt och man tycker inte att det är relevant. Säg mig varför man inte har koll på innehållet i hudvårdsprodukter, likväl som i livsmedel? Eller ja, när det gäller livsmedel så behöver de inte märkas om gmo inte finns i slutprodukten, även om startmaterialet är framställt av genetiskt modifierade mikroorganismer. Det handlar då om enzymer, aminosyror och vitaminer. Emellertid tycker jag att både när det gäller produktion av mat och hudvårdsprodukter så handlar det om vår miljö och hälsa. Se gärna KRAVs risklista över produkter med möjligt GMO-ursprung.

Med risk för att upprepa mig så måste jag än en gång få säga: Några få GMO-grödor, en liten gnutta enzymer vid framställningen av en ”grön” kemikalie eller minsta möjliga mikroorganism – det är väl ingenting att tala om i sammanhanget. Eller är det det? Vem är det isåfall som ska bära ansvaret? Myndigheter? Samhället? Eller vänta förresten, det är väl du och jag. Det kanske ska hänga på oss konsumenter!

Jag har ställt frågan förut och jag gör det igen – varför accepterar vi lite som en ”icke-mängd” om man ser till antalet produkter som säljs? Kom ihåg att kosmetiska produkter är den näst största kemikaliegruppen efter mat.

Dela

Kommentera