Det är bra att vara kritisk – även till ekokemikalier

Vanligt på ekohyllan

Det är klurigt att vara ekokonsument

Tensider, sötningsmedel, förtjockningsmedel, emulgeringsmedel är några av de många massproducerade industriella ingredienser som hud- och kroppsvårdsprodukter på ekohyllan innehåller. Att de är godkända eller till och med är ekocertifierade säger i princip ingenting om hur de har framställts. Och att man i innehållsförteckningen kan läsa att ursprunget är kokos- eller olivolja, majs eller kanske växtfibrer, säger inte heller något om produktionsprocessen. Så i princip kan man påstå att en produkt är 100 % naturlig och att den innehåller 95 % ekocertifierade ämnen trots att den består av en massa "hjälpämnen" för att få till rätt konsistens, rätt smak, men också för att få till en billigare produkt.

Ofta ser man att det står små förklaringar under innehållsförteckningen exempelvis så här "Organically grown/produced (94.2% of product)" eller så här "Innehåller 98% naturliga ingredienser varav 15% är ekologiskt certifierade". De här små redogörelserna säger inte heller någonting om hur varje ingrediens i produkten är producerad. Så det är inte utan att det är klurigt att vara ekokonsument. Därför kan det vara bra att vara kritisk även till ekokemikalier. Men om man då gör som jag, det vill säga sätter ribban högt för vad som i min värld torde vara naturligt och ekologiskt så ser det ofta annorlunda ut.

Ärligt talat så tycker jag att det är jättebra på alla vis att konsumenter har blivit mer miljömedvetna vid köp av hudvårdsprodukter. Och jag tycker att det är superbra att man istället för att köpa konventionella sådana, väljer produkter som marknadsförs som just ekologiska och naturliga. Personligen tycker jag att produkter som innehåller mer miljövänliga, hållbara kemikalier är mycket bättre än produkter som innehåller billigare syntetiska massproducerade petrokemikalier som inte är bra för planeten och vår hälsa. Men det är inte detta som dryftas på min blogg.

På min blogg skriver jag om att jag som medveten konsument inte vill betala för raffinerade imitationsprodukter med ämnen som har processats till oigenkännlighet, när jag köper produkter som står placerade på ekohyllan. Jag vill istället att alla produkter som står placerade där faktiskt ska ha ett innehåll som (så långt som bara är möjligt) stämmer överens med vad som kan anses vara äkta och genuint ekologiskt och naturligt. Det är också så att jag tycker att det är fel att det inte finns några riktlinjer i lagen som talar om för mig vad som kan anses vara just ekologiskt och naturligt. Eller som Anna Irestig från Axelssons uttrycker saken "Ekologisk hudvård innebär också att produkten är gjord av ekologiska råvaror, men det finns inga enhetliga riktlinjer som till exempel beskriver hur stor del av produkten som ska bestå av ekologiska råvaror."

Certifieringsorgan är en sammanslutning av bland annat företagare som marknadsför hudvårdsprodukter och industrin som producerar kemikalier som man i många fall också har patent på. Jag tycker att det är fel att industrin ska få lov att vara med och bestämma vilka regler som ska gälla. Detta är vad jag opponerar mig emot. Sen får andra tycka vad de tycker. Ordet är fritt och tyckandet är förvisso också fritt. Dock är det synd att tyckandet involverar industrins behov av att kränga "eko"kemikalier när de egentligen rimmar dåligt med begreppet ekologiskt. Likadant för sådant som kallas naturligt, men som egentligen bara var naturligt innan industrin satte klorna i råmaterialet.

Jag har mina ideal och andra har sina

Utan tvivel är det så att det som funkar för mig inte fungerar för andra, men då kanske det är läge att sluta läsa det jag skriver och att sluta med sarkastiska kommentarer som denna "Om du anser att ALLA företag i ekobranschen bara blundar för ingredienser. Då har jag inte mycket mer att tillägga här. Gratulerar dig för att du har så bra koll på alla eko certifieringsorgan, eko bönder, företag som tar fram eko råvaror samt tillverkar produkter i hela världen. Synd att ingen gör ett bra jobb." Självklart är det så att hudvårdstillverkare och återförsäljare gör sitt allra bästa, sätt ur deras perspektiv. Alla har vi olika tankar och idéer om vad som betyder mest för oss själva och det står oss fritt att välja produkter som marknadsförs som just ekologiska eller naturliga, även de med ett lite sämre innehåll - sett ur mitt perspektiv. Men trots detta så gör ALLA sitt bästa. Och alla kan inte göra allt. Jag kan inte göra allt, men driver den här bloggen och hemsidan utifrån något jag själv tycker är skevt.

Självklart förstår jag också att det inte går att "ställa om" över en natt, varken för oss konsumenter eller för industrin. Det är bara det där men... För hade det inte varit för alla små tillverkare som också tycks tycka som jag, så hade inte storindustrin tvingats ställa om. Alls. Men sedan ekologiskt och naturligt blev trendigt så är man ju trots allt tvungna att följa med strömmen och förnya produktionsprocessen, byta ut petrokemikalier till förnyelsebara råvaror (som istället blir till oleokemikalier), se över förpackningar och transportsystem. Här tänker ju jag att det hade varit guld om vi hade haft fler småproducenter och mer närproducerat, istället för att som nu först så och skörda grödor någonstans i världen, frakta dessa till industrin för rensning och annan bearbetning, skicka det bearbetade råmaterialet till kemikalieproducenten som gör om det till kemikalier som imiterar det naturliga, för att därefter transportera en industriellt processad kosmetisk råvara till annat land där kosmetikatillverkaren sedermera tar över och kokar ihop olika substanser till färdiga hudvårdsprodukter, som därefter transporteras till annat land för att slutligen hamna på ekohyllan. Puh! Jag vågar ju ändå påstå att det är lite skillnad på kemikalier av sådan karaktär jämfört med obetydligt bearbetade växtsmör- och oljor som inhandlas från småbönder i t ex Afrika eller från små kooperativ där bonden garanteras en skälig lön.

Det finns förvisso en del små hudvårdstillverkare i Sverige, som tillverkar fantastiska produkter, men som jag skrev i förra inlägget så gör man (läs Läkemedelsverket) inte det enkelt för de som vill tillverka i mindre omfattning för att t ex sälja lokalt på marknader. Jag tycker själv att det hade varit fantastiskt bra om man som bonde kunde få lov att ta tillvara det man har på gården eller som man kanske har köpt in från näraliggande gård. Då hade vi ju kunnat tala om närproducerat! Men så är inte läget. Som det är nu så köper man som svensk hudvårdstillverkare in industriframställda kemikalier som kanske inte ens är naturliga trots den där ganska långa resvägen, men som ändå är certifierat ekologiska. Många nöjer sig med detta och det är inte fel, men för mig är det inte tillräckligt.

Vad är nackdelen med godkända "eko"kemikalier?

Så har vi då det som vi kallar för ekologiskt och sådant som är granskat och godkänt av ett certifieringsorgan, vilket vi då kallar för certifierat ekologiskt. Många anser att certifieringsorganens krav är fullt tillräckliga. Jag gör det inte. Det som dock är bra med dem är att odlingen av spannmål och andra grödor sker utan syntetiska bekämpnings-, och gödningsmedel och att man kontrollerar så att arbetaren får en skälig lön samt att framställningen av godkända kemikalier sker under godkända förhållanden. Nackdelen är att man anser det vara en nödvändighet att tillverka hud- och kroppsvårdsprodukter med lång hållbarhet och en hel del vatten för att texturen ska kännas bekant, ja så som vi är vana att det ska kännas när vi smörjer in oss. Dessa två faktorer bidrar till en hel del kemikalier som i mina ögon inte är riktigt eko eller riktigt naturliga. Industriella produktionsprocesser som anses vara minimal bearbetning för den här kemikaliekategorin kan exempelvis vara hydrolys (delning av molekyler), hydrogenering (härdning av oljor), förestring och transesterifiering (sammanfogning av alkoholer (t ex glycerin, cetylalkohol eller fenoxialkohol) och syror (t ex fettsyra eller mjölksyra)). De sistnämnda är sådana ämnen som först måste tillverkas innan man kan sammanfoga dem.

En intressant tanke i detta är hur mycket näring (från oljan eller fettet) det finns kvar i kemikalier som är så industriellt bearbetade? Jämför med när du steker mat i olja. Den naturliga oljaneller det naturliga fettet har ju all näring intakt. Så här skriver man om oljor på Naturkosmos: "Med oljorna, tränger även andra fettlösliga ämnen ner i huden: vitaminer, steroler, karotin med mera. Dessa ämnen påverkar huden på olika sätt och understödjer oljornas effekter.""Det är också viktigt att välja rätt olja för rätt ändamål – och inte minst välja oljor som är behandlade så lite som möjligtTänk på att fettämnen är känsliga ämnen, som lätt påverkas av de olika behandlingar de genomgår – alltifrån skörd av frön till pressning av oljan."

För mig är en naturlig kemikalie (allt är ju kemikalier) något som har blivit minimalt processat genom t ex kallpressning, ångdestillering eller extraherat med hjälp av t ex alkohol, olja eller vatten. Men naturligt för mig kan även vara leror eller naturliga salter. Ja, jag tycker till och med att tvåltillverkning kan anses vara naturligt trots att det handlar om tensider, förvisso naturliga sådana. Tvåltillverkning i ekobranschen bygger oftast på användandet av tensider som inte är naturliga, men där den ursprungliga råvaran är av naturligt ursprung som till exempel kokos- eller palmolja. En riktigt kortfattad beskrivning hur de görs hittar man på sidan Shenet: "Utgångspunkten är vegetabilisk olja eller vegetabiliskt eller animaliskt fett." "Fetterna bryts ner med alkalier till enskilda fettsyror som reduceras med syror till fettalkoholer. Först då har man en råvara att behandla med syror, alkalier och etylenoxid (en petroleumprodukt) tills man har tensider. Socker och annan cellulosa kan också vara startpunkt."

För mig handlar de industriellt massproducerade "eko"kemikalierna bara om kortsiktigt vinsttänk, medans det för andra kanske istället handlar om både lönsamhet och en hållbar miljö. Men som sagt, på min blogg skriver jag inte om hållbar miljö utan om en ekobransch som håller på att spåra ur och det är upp till var och en att ta ställning till vad det är man vill ha. Tycker man att det är okej med massproducerad hudvård som innehåller substitutkemikalier så väljer man det. Väljer man bort sådana produkter, men har svårt att tolka innehållsförteckningen, så kan man till exempel använda appen RekoKollen.

Hur som helst så läste jag att Monsanto för något år sedan köpte upp ett av världen största fröföretag (Seminis) för att börja utveckla grönsaker som inte är genetiskt modifierade. Eller nja, de säger att de använder sig av den gamla vanliga korsningsmetoden. Dock skriver man på One Green Planet att "The new Monsanto method still isn’t exactly the old crossbreeding method. By sifting out all undesirable seeds, the evolution of the plants might be happening too quickly, leaving them vulnerable to insects and diseases soon to come, just like with GMO plants. Old crossbreeding was a slow, growing process that occurred much more naturally and created truly resistant crops." Men detta är det lilla. Det stora är att jag på sidan The organic & Non-gmo Report kan läsa att eftersom man säljer fröer som inte är genetiskt modifierade utan korsbefruktade på "vanligt vis" så godkänner även Soil Association dem. Kanske värt en reflektion att Monsanto tycks tjäna en hacka även utanför gmo-sfären.

Jag kan inte låta bli att fundera över om några av de grödor som Soil Association godkänner för tillverkning av "eko"kemikalier kommer från någon av dessa odlingar. Och jag kommer naturligtvis aldrig sluta vara kritisk till innehållet i  produkter som marknadsförs som ekologiska och naturliga.

Dela

Kommentera