David mot Goliat – samma spelplan men med vitt skilda åsikter

David mot Goliat - samma spelplan men med milsvida åsikterDavid mot Goliat

Kära läsare, i vilket läger sätter du helst foten? Eller snarare, vilket ekoföretag får din trovärdighetspoäng? Vad tycker du är viktigt när du köper en hudvårdsprodukt som marknadsförs som ekologisk/naturlig? Ja tänk efter, vad är egentligen det allra viktigaste vid ett sådant köp? Dina åsikter är otroligt värdefulla eftersom det är du som är köparen. Om du är ärlig mot dig själv, vad har då störst betydelse; a) att produkten bär en logo från ett certifieringsorgan eller b) att produkten har ett helt och hållet ekologiskt och naturligt innehåll? Jag förstår om du tycker att det låter som en kuggfråga.

Klicka på illustrationen så förstår du säkert vad jag menar. En liten reminder bara - man kan inte göra tvål utan kemi, oavsett om den är ekologisk eller naturlig.Jämförelse flytande tvål

Du kanske aldrig ens har funderat över det förut, men när du läser detta så kanske du också, precis som jag, kommer fram till hur viktigt det egentligen är att företagare med rent mjöl i påsen börjar ifrågasätta andra företag som istället förlitar sig på industriella bulkkemikalier. Tycker du att det är att gå för långt? Det tycker inte jag. Konkurrensen blir ju ganska snedvriden om den lille ärlige företagaren hela tiden ligger i underläge för att det stora oärliga företaget dumpar priserna med hjälp av raffinerade substitutkemikalier. Jag tycker helt enkelt inte att det är schysst om man seglar under falsk flagg.

Nåja, jag ska inte be dig att fatta ett beslut här och nu, men säg mig vad vi skulle ha gjort utan småföretagare som inte tummar på innehållet i sina produkter? Det är ju de som oftast inte har råd med en ekocertifiering och som tillverkar sina hudvårdsprodukter med större möda och större besvär. För deras del handlar det både om dyrare inköp av råvaror och ett mer tidskrävande arbete för att hitta råmaterial som är helt naturliga. Deras driftighet medför såklart en stor bonus för oss medvetna konsumenter eftersom att man vågar välja bort de raffinerade fuskkemikalierna som producerats inom storindustrin - även om sådana ofta marknadsförs som till exempel ekologiska.

Som liten ekoföretagare har man också mer sällan än ofta de ekonomiska resurser som krävs för att kunna marknadsföra sina produkter så som storbolagen gör. Man anser kanske inte heller att det bästa är ett smort munläder och oärlig rappakalja. Nä, dessa små ekoföretagare jobbar oförtrutet vidare på sin spelhalva samtidigt som storföretagen gör klavertramp efter klavertramp över mittlinjen. Så vad skulle väl vara mer passande än att jämföra denna situation med kampen mellan lille David och store Goliat?

Helst ingen transparens

Jag har följt kampen mellan den lille och den store under många år och har många gånger tänkt att varför tar inte konsumentverket tag i all grön-, och skönmålning av ekohudvård? Jag ställde frågan till Hallå Konsument och fick till svar att jag skulle anmäla företagen till Konsumentverket. Jo, det låter ju förvisso bra, men det som då blir bekymmersamt är att det inte finns reglerat i lagen vad som ska anses vara just ekologiskt och naturligt. Vilken myndighet och vilken paragraf skulle då komma Konsumentverket till hjälp? Dessutom är det så att Konsumentlagstiftningen inte automatiskt ger oss konsumenter rätt att få veta något om de ingående kemikalierna i en naturlig eller ekologisk hudvårdsprodukt. Näringsidkaren kan nämligen neka att lämna ut uppgifterna.

I min värld är mina granskningar inte alls konstiga, medans det i ekoproducenternas värld för det mesta uppfattas som om att jag motarbetar deras arbete. Många gånger har jag undrat varför dessa producenter inte vill se en större transparens, för samtidigt som man till exempel lyfter fram sin hållbara kokos- eller palmolja så talar man oftast ganska tyst om det övriga innehållet. Det här tycker jag är viktigt att synliggöra eftersom att man som större ekoproducent faktiskt spelar på samma spelplan som de små ekoföretagarna. Och det är just detta som det här inlägget handlar om.

Hojta inte högt för då blir du kanske stämd

Hur som helst så fick jag för inte så längesedan höra att min "...uppfattning om vad som är ok i ekologiskt certifierade produkter går emot vad de flesta andra anser" och då tänker jag att det vore på sin plats att fråga sig vem "... de flesta andra" är? Tja, skulle det månne kunna vara Goliat eller ähum... företagen som har betalat stora summor för att få lov att använda den där snygga logotypen trots ett sortiment med produkter där själva ekoinnehållet bara matchar ett visst antal procent av produktens hela volym? Jag tror att du kan gissa dig till svaret.

Nåväl, åter till den lille mot den store, konsumenten mot producenten eller varför inte jämföra den lille noggranne ekoföretagaren mot det större företaget som backas upp av ekoindustrin - David mot Goliat? Visserligen på samma spelplan, men på olika planhalvor och med åsikter som ofta är milsvida ifrån varandra. Frågan är, får man egentligen som liten ekoföretagare, med sina icke ekocertifierade produkter, lov att ifrågasätta de lite större företagarna med sina dyrköpta produktcertifieringar? Alls?

Ja, det får man. Så länge man inte berättar det offentligt. För då bryter man mot marknadsföringslagen som säger att "18 § En näringsidkare får i sin reklam direkt eller indirekt peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter bara om jämförelsen..." "5. ...inte misskrediterar eller är nedsättande för en annan näringsidkares verksamhet, förhållanden, produkter, varumärken, firma eller andra kännetecken". Översatt till begriplig svenska betyder det att du som liten ekoföretagare inte får tala högt om att de där lite större ekoföretagarna med den där dyrköpta logotypen inte har lika rent mjöl i påsen som du själv. Även om det skulle råka vara sant.

Vad är egentligen mest oetiskt?

Eller som en talesperson för ett av de större företagen som förlitar sig på storindustrin uttrycker saken, "... det är oetiskt att "granska" produkter när man själv är företag som livnär sig på att sälja produkter till samma målgrupp man riktar sina granskningar mot." "Det blir helt enkelt inte seriöst när det finns ett vinstintresse bakom." Min personliga åsikt är dock att det är all idé att fundera över vem som har störst vinstintresse i det hela. Men onekligen framstår Goliat på det hela taget som hederlig eftersom man ju faktiskt har ett certifieringsorgan som backar upp produktsortimentet. Emellertid så finns det saker under täcket som oftast inte kommer fram.

Vad man till exempel inte berättar är att det inte finns någon myndighet eller några lagar som berättar för mig som medveten konsument vad som får lov att kallas för ekologiskt och naturligt. Och man tycks glömma bort att nämna att en ekocertifiering enbart betyder att produkten är godkänd utifrån certifieringsorganens egna och helt frivilliga regelverk, med uppbackning av industrin förstås. Certifieringsorgan är en sammanslutning av bland annat företagare som marknadsför hudvårdsprodukter och industrin som producerar kemikalier som man i många fall också har patent på. Så frågan är som sagt vem som har störst vinstintresse på ekospelplanen - David eller Goliat?

Låt mig gå några år bakåt i tiden, då ekologiskt var nytt och KRAV bildades. Man ville helt enkelt äta mat utan kemikalier. Men eftersom KRAV tillåter många olika tillsatser i maten och vi blir fler och fler som vill undvika dem, så för inte så längesedan bildades föreningen Äkta Vara. Det här tänket om att få slippa tillsatser, eller som i mitt fall fuskkemikalier, tycks vara något som fler och fler faktiskt bryr sig om. Jag kan då inte se att detta skulle vara något konstigt. Alls. Ekobranschen börjar spåra ur och de som en gång i tiden ville bort från industriframställda kemikalier har numera antagit formen av en klubb för inbördes beundran.

Således sitter jag nu här och skriver om hur saker och ting ligger till och berättar om mitt behov av att få använda hud-, och kroppsvårdsprodukter - guldklimparna i ekodjungeln - som inte innehåller några konstigheter. Men det möter stort motstånd från Goliat och dess medkumpaner - industrin. Det anses inte vara ett korrekt beteende. Ja man tycker rent av att min kritik är löjlig och att jag ställer till med mycket väsen för ingenting. Man anser till och med att jag smutskastar dessa företag och fabrikanter. Men har då du och jag - vi konsumenter, ingen rätt alls att kräva äkta vara också inom ovan nämnda produktgrupper?

Åsikterna går isär

Nåväl, i detta har jag även fått höra att jag ”...presenterar det som en sanning i betydelsen att alla stora kontrollorgan som arbetar med ekologisk certifiering har fel och "fuskar"”. Ja att uttryck som fusk, fejk och grön-, och skönmålning helst skulle portförbjudas i det ekologiska finrummet tycks många inom ekobranschen anse. Men utan tvekan förefaller det vara helt i sin ordning att sälja mängder av hudvårdsprodukter med ett innehåll som inte nämnvärt matchar begreppen ekologiskt och naturligt. Jo, så tycker jag. En medveten konsument. Och det är min sanning. Utan tvekan. Att certifieringsorganen har fel är väl en sanning med modifikation. Felet ligger väl snarast i vilken väg de har valt att gå (läs deras samarbete med kemikalieproducenterna).

Ja, som sagt så går åsikterna isär och det är då man helt plötsligt ser sig själv spela på samma spelplan, men på olika planhalvor och med diametralt olika åsikter. Certifieringsorganen och kemikalieproducenterna anser att nya och innovativa (läs raffinerade) kemikalier rent av är en nödvändighet för att man ska kunna få till den rätta konsistensen på den där handkrämen, skrubben, tvålen eller whatever. Deras uppfattning är klar som korvspad och det stämmer ju att vi är vanemänniskor som tycks föredra en kräm vars helvita eller genomskinliga konsistens är helt kladdfri, försvinner in i huden på ett nafs och innehåller substanser som ser till att produkten förblir oförändrad trots månader i toalettskåpet. Enligt Goliats åsikt så vore det förskräckligt om denna gängse uppfattning kanske skulle komma att vackla.

Vad som är jättetråkigt i detta är att alla småföretagare som tillverkar produkter med ett förstklassigt innehåll utan fejkkemikalier och enligt konstens alla regler, tvingas stå tillbaka när jätten Goliat pressar priserna med hjälp av substitutkemikalier. Eller som en svensk bonde uttrycker saken; "Min bivaxsalva innehåller bara de ursprungliga två ingredienserna: olivolja och bivax. En sådan salva går nästan inte att få tag på lagligt i Sverige. Visst, det säljs Bisalva på apotek. Men läs innehållsförteckningen… " Trots detta så får alltså det lilla företaget enligt laga ordning inte jämföra innehållet i sina omsorgsfullt skapade krämer och salvor med "de andra" som tillverkar liknande produkter, men där fuskkemikalier används som bulkmedel. Lille David får på inga villkor hojta till så att fler konsumenter blir medvetna om det snedvridna i detta. Man spelar på samma spelplan, men man har vitt skilda åsikter om vad som är rent spel.

Låt mig illustrera skillnaden mellan ett par krämer - en som är ekocertifierad och en som inte är det. Klicka på bilden så förstår du vad jag menar.Jämförelse krämer

Naturligtvis är det upp till var och en, men för min egen del gillar jag inte storindustrins utfyllnadskemikalier och framför allt gillar jag inte certifieringskriterier där dessa kemikalier räknas in som vore de ekologiska eller naturliga. Det pratas tyst om att storindustrin tjänar en hel del på att få sina "gröna" kemikalier ekocertifierade och det är supertyst om att dessa innovationer bidrar till billigare skräp på ekohyllan. Det här beskrivs i de fina salongerna istället som om att man ska få en mer harmonierad ekomarknad. Den svenske bonden, Anders Möller har alldeles rätt i att många som vill tillverka tvålar och salvor av sina egna gårdsråvaror istället blir avskräckta med tanke på det regelverk som finns. Hur i all sin dar ska lille David kunna hävda sig mot store Goliat i ett sådant underläge?

Vem ska egentligen bestämma?

En del inom ekobranschen menar att jag gör en höna av en fjäder och att det är bra att fler "ekologiska" produkter hittar ut på hyllorna. Men då tänker jag att varför i hela fridens namn ska Goliat bestämma vad som ska få anses vara ekologiskt och naturligt? Och nu när jag tänker på det så är det också så att produkter som marknadsförs med orden "100 % naturligt ursprung" många gånger är uppblandade med ännu fler fuskkemikalier. Därför är det så viktigt att förstå att när ett ämne är helt förändrat identifieras det med dess kemikalienamn på latin och det är dessa namn som kallas för INCI-namn. Några exempel på sådana namn är Coco-caprylate/caprate, Glyceryl Stearate, Squalane, Retinyl Palmitate, Xylithol.

Ovanstående kemikalier ingår ofta i produkter som marknadsförs som ekologiska och naturliga. Det man ska vara observant på är att om det hade rört sig om en enkel olja som kokosolja, olivolja eller naturligt björksav* så skulle man skrivit ut INCI-namnen Cocos Nucifera Oil, Olea Europaea fruit oil respektive Betula Pendula* Sap. Det jag menar är att när de färdiga kemikalierna lämnar fabriken så är oljorna helt förändrade och har således fått helt andra namn. Det handlar då inte längre om simpla framställningsprocesser som kallpressning eller savtappning. Xylitol kommer dessutom inte från björksav (längre*) utan utvinns istället industriellt från björkfibrer (hemicellulosa). Sav är en flytande vätska som bl a innehåller xylitol - äkta vara så att säga, medans den xylitol som numera används i exempelvis ekotandkräm är ett vitt kristalliskt ämne. Bara detta är ju värt en reflektion. Dessa, från början så naturliga ämnena har bearbetats med hjälp av olika industriella processer som också ibland involverar andra kemikalier, som också måste produceras. Det här blir då till slut en kemikalie som passar industrins behov - inte den medvetne konsumentens behov och inte den lille ärlige ekoföretagarens behov.

Nåja, bortsett från tillväxt och ekonomi, vilket det kanske i grund och botten handlar om, så kan man ju som jag nämnde förut, fråga sig om vi inte redan har tillräckligt med kemikalier? Man vill väl inte bidra till större kemikaliekonsumtion? Storindustrin jublar förstås eftersom de ju på bekostnad av småföretagaren får in en fot på ekomarknaden och kan "segla på ekovågen". Det är då jätten Goliat får fördel medans lille David måste kämpa i mer än en riktning - både mot Läkemedelsverkets höga avgifter och det vidriga i att inte få lov hojta till och påpeka felet med Goliats "ekocertifierade" substitutkemikalier. Anders Möller ställer samma fråga som jag ställde redan 2012 "Hur skulle det se ut om folk började använda lokalt tillverkade tvålar och salvor efter traditionella recept? Det skulle hota hela kemikalieindustrin."

Den här debatten har funnits i USA i många år och jag är glad att den nu har dykt upp i lilla Sverige. Jag ser det som något bra och självklart att vi konsumenter börjar ifrågasätta och ställa krav på vad ekohudvård ska få innehålla. Men det vore såklart ännu mycket bättre om de små företagen fick säga sin mening, offentligt, utan att riskera en stämning för att man kritiserar industriella fuskverk från lite större företag. Vem vet, det kanske i slutändan skulle kunna resultera i något bra som till exempel ett tuffare regelverk. Själv skulle jag ju önska att den store Goliat gjorde halt och slutade upp med masstillverkningen av nya så kallade "eko"kemikalier och att alla övertramp på lille Davids planhalva upphörde omedelbart.

Avslutningsvis vill jag säga, använd din konsumentmakt och börja ifrågasätta, inte bara innehållet i konventionella hudvårdsprodukter utan även innehållet i de som marknadsförs som ekologiska och naturliga. För du som konsument får ju faktiskt hojta till offentligt utan att bli stämd. Ju fler vi är som ställer krav på innehållet i dessa produkter, ju större transparens kan vi hoppas på. Så låt dig inte förföras av snygga logotyper utan lär dig att läsa innehållsförteckningen. Jag har skrivit ihop några frågor som är bra att fundera över.

  1. Är ursprungsmaterialet som används till kemikalien ekologiskt odlat?
  2. Är extraktet uppblandat och/eller konserverat?
  3. Hur ser produktionsprocessen ut - hur många bearbetningssteg behövdes från skörd till färdig kosmetikaråvara?
  4. Vilka andra kemikalier används i produktionsprocessen för ingrediensen och hur är dessa kemikalier i så fall framställda? Vilket ursprung har de?
  5. Används enzymer och/eller bakterier i produktionen? Hur är dessa framtagna? Var kommer substratet ifrån?

Intressant i det hela:

Pushing for a European Standard for natural and organic Cosmetics in 2017

ISO 16128 – The future of natural and organic cosmetics

Soil Association slams Boots, Dr Organic and Faith in Nature for ‘greenwashing’

Xylitol

Xylitol

Björk enligt den Virtuella floran - det finns olika sorters björk och *pendula är bara en av många.

*Björksav

Hemgjord tvål kan ge fängelse

Upprop: Hjälp oss göra bivaxsalva lagligt

Dela

Kommentera